voi voi trodd no att ja sku sluta gråta för katter när ja blev stor..
men tydligen så går int e å bli tillräckligt stor...
vår lilla kärlekskisse Uuno som fick va me oss
1½ år blev överkörd av en skiit elak människa! som bara lämna vår lilla bebis där på vägen utanföre vårt hus!!! ista inte ens koma fråg vems katt he var!!
fyyy piiip va fult!!!! ja blir så arg!
saknar lille gulle nooni...han va no jämt meed.. även om ja grät eller skratta eller kakka ;p.
så va han där å poka ... han hade så myki såntdär eget . sto allti å doppa tassen i vattenskålen före han börja drick så han sku veta hu full koppen va och ändå fick han i näsa så han börja nysa :P
Uuno bara älska allt som jag åt. speciellt mansikka viilis å gefilus yoghurt dryck, då han fick slick upp he sista så satt han allti i fammi min å blunda å tryckt in näsa i burkken :))
mamma sa bara att he ba ti ta nya kisse.. men int e he så bara...:/ int ännu
iallafall...
ännu en gång ja vet att he bara va en katt.. men tå he va ju int bara en katt...
:'(((
rest in peace Uuno turhapuro.. <3
